Sen jag skrev sist så har jag börjat på Ola´s vikariat   

Det betyder att jag några dagar har fått kliva upp mitt i natten för att åka iväg till jobbet. Klockan har ringt kl.04, för att jag ska vara på jobbet kl.05

Dagen är uppdelad på det viset att jag börjar med att packa upp varor från kl.05 fram till kl.10, sen går jag upp på övre plan och säljer kök i några timmar efter det.

Det är mån, tis och onsdag som är uppdelad på detta vis. På fredagar och varannan helg har jag hel dagar på kök.

Dom senaste 2 veckorna sen jag började på vikariatet har inte varit någon picnik direkt. Jag är ju inte den bästa på det där med sömn. Den minsta lilla grej kan göra att jag inte kan sova alls. Sömnproblem ligger i släkten   

Jag har ändå försökt gått in i det här med en positiv attityd. Jag har tänkt att jag måste ju prova för att veta hur det kommer gå. Det är ingen idé att tänka att det kommer att gå åt skogen innan jag har försökt   

Nu har det gått två veckor, och jag kan göra en första liten utvärdering.

Sömnen har inte funkat, jag kan inte komma till ro. Jag ligger och vrider och vänder mig. Jag somnar till i korta stunder, men vaknar titt som tätt. Jätte jobbigt. Jag oroar mig för sömnen hela dygnet runt. Sömnen som jag har förlorat, och sömnen jag måste få nästa natt. Det blir en himla stress, vilket inte gör saken lättare.

Det är jätte skönt att sluta vid två tre tiden, men har ingen nytta av fritiden efter jobbet. När man slutar vill man bara hem och vila. Jag har ju klivit upp kl.04 på natten och sedan gjort en 10 timmars arbetsdag.

Jag har åkt hem och lagt mig i sängen. Trots att jag är jätte trött, så somnar jag inte direkt. Det har blivit att jag har somnat till i ca. 20-30 minuter innan middagstid. Klockan är vid 17-tiden när jag vaknar. Middagen står då på schemat, sen blir det någon timme framför tvn, har ingen ork för att göra något annat. Redan vid kl.19 börjar jag oroa mig för sömnen. Jag får inte vara uppe för sent! Jag måste somna innan kl.22...helst kl 21 redan! Stress!

Hela dygnet blir förstört på ett vis. Man hinner inte med någonting, bara att oroa sig om dom timmar sömn man längtar efter, och hoppas att dom kommer vara goda.

Jag har insomningtabletter som jag kan ta. Jag har inte tagit någon tablett än dock, jag ville prova utan först. Jag tycker inte att man ska behöva ta tabletter för att klara sitt jobb heller. Jag vill verkligen klara mig utan. Jag tänker att jag får ta en tablett som sista utväg. Om jag verkligen behöver sova, efter flera nätters aga, så får jag ta ett piller för att komma till ro.   

Nu låter allt väldigt negativt kanske, men det finns ju några positiva saker med att prova något nytt   

Det är roligt och intressant att se hur det går till på andra avdelningar än sin egen    

Det otroligt nyttigt att vara på nedre plan och "stöka omkring". Man lär sig vad saker och ting är, och man ser nya saker hela tiden. Vi får ju mycket frågor på övre plan, och ibland blir man osäker vad och vart det finns. När man jobbar på köksavdelningen, finns det ju aldrig någon tid att gå ner och kika runt bara.

Det är jätte roligt att lära känna lite nya människor också   Det är ju många som man stöter på i korridoren eller i personalmatsalen, man säger att litet hej, men man har aldrig pratat med varann. Nu får man chans att prata lite mer, ta steg mot att känna varann en smula bättre. Det är jätte positivt!

Trots att det absolut finns positiva saker med att prova nått nytt, så känner jag att VPF är inte en avdelning som passar mig. Det har inget att göra med arbetsuppgifterna, utan att arbetstiderna passar inte för någon som har dom sömnproblem som jag har. Jag har 5 veckor kvar på vikariatet, och jag tänker bita ihop och köra på    Jag skulle inte klara av att ha det så här förevigt dock.

Idag är jag ledig och det är jätte skönt!    Jag har inte tänkt göra särskillt mycket, utan bara ta det lugnt och låta kroppen och knoppen vila.

Något som gör mig jävligt sur är att jag har haft ont i min högra arm i några veckor nu. Jag har inte tränat på minst en månad pga detta.    Det gör inte ont hela tiden, utan det är i vissa rörelser som det gör jätte ont. Ta på sig jackan eller att ligga på sidan och ta tag i täcket bakifrån och dra det över sig framåt gör svin ont. Lyfta och flytta på saker känns i den onda punkten. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag kan inte komma på ett speciellt tillfälle där jag kan ha skadat mig. Jag har försökt vila från träningen i några veckor, men det hjälper inte.    What to do?

Nu ska jag käka lite lunch, börjar på bli riktigt hungrig   

Idag fyller min barndomskompis Pernilla 34 år, och vill ta tillfället att nämna henne och säga grattis älskade vän!   

Andreas är ute och partajar med jobbet...så ikväll myser jag ensam i soffan   

Efter jobbet köpte jag med mig hem en smaskig kycklingsallad som jag åt till middag, medan jag kollade på senaste avsnittet avThe vampire diaries...lovely!

Efter det myste jag ner mig i ett varmt bad, och resten av kvällen ska nu spenderas i soffan...härligt!

Jag börjar med att kolla på Idol, sen blir det nog några serier   

Det har varit en stressig dag på jobbet, så det ska bli skönt att slappa ikväll.

Imorgon och på söndag ska jag och Andreas ha myshelg. Vi har varit ute på vift jätte många helger på rad nu, så jag tyckte att det var dax för oss att få vara ensam med varann, så vi får rå om varann en smula.   Får hoppas att han inte är allt för bakis, så han sover bort hela dagen imorgon bara   

Vad har hänt annars då....

Jag har hållt i köks-familykvällen på ikea två gånger. Första gången var inte en rolig upplevelse alls. Jag vart så otroligt nervös. Hua!

Min chef Kicki frågade om jag kunde tänka mig hålla i dessa kvällar, för hon trodde att jag skulle passa för det. Jag tog på mig utmaningen.

Kicki och Annie var med under föredraget.

Jag fick en sån grym prestationsångest! Jag ville ju så gärna att Kicki skulle tycka att jag gjorde ett bra jobb. Mitt största misstag var att jag började analysera mig själv under föredraget. Jag började tvivla på att jag sa dom rätta sakerna, och att jag pratade alldeles för lite om visa delar. Tänkte att mina kollegor som har haft dessa kvällar före mig, var säkert mycket bättre än mig. Det hela gjorde att jag blev mer och mer och MER nervös. Till slut hade jag riktig panik! Jag tyckte att jag svamlade och tyckte att jag inte hittade orden. Jag började skämmas över hur dålig jag var. Jag tyckte att rösten darrade så in i h-vete, och det kändes som jag var knallröd i ansiktet. Vid ett tillfälle tappade jag ett ord, och jag själv tyckte det kändes som tystaden pågick i flera minuter (tydligen var det inte så dock). Jag ville skrika till Kicki "JAG KLARAR INTE DET HÄR!!", sen bara springa ut ur rummet. Jag är proffsig nog att fatta att så kan man inte göra, så jag fortsatte. Jag slutförde föredraget under plåga. Paniken rusade runt i kroppen.

Direkt efteråt så sa både Kicki och Annie att dom tyckte att jag hade varit jätte bra! Jag fattade ingenting. Var dom på samma familykväll som mig? Hur kunde dom tycka att det jag precis gjorde var bra?

Jag pratade länge med Annie efteråt, och hon försökte verkligen banka i mig att jag hade varit bra. Hon sa att jag hade haft en bra röst när jag pratade, och att man hörde att jag visste vad jag pratade om, att jag lät kunnig. Det var otroligt skönt att höra, trots mina egna tvivel. Kicki sa också att jag hade varit jätte bra, och att flera gånger under föredraget hade jag tagit upp bra saker, som hon själv aldrig hade tänkt på att ta upp. Det kändes så skönt att höra, jag ville ju att Kicki skulle tycka att jag var bra! Det svåra var att ta till sig det dock. Panikkänslan satt kvar i kroppen resten av kvällen, och på natten låg jag och ältade det hela om och om igen. Usch och fy! Va hade jag sagt, och vad borde jag ha sagt.....

Jag ältade det i några dagar efteråt faktiskt. Den panikkänslan som jag hade under den kvällen är den värsta känslan jag har haft på väldigt länge, så det var svårt att släppa!   

Den här veckan var det dax för en ny familykväll, så Kicki frågade om jag kunde tänka mig att ta hand om den igen. Jag kände mig väldigt kluven eftersom jag hade sån jobbig upplevelse förra gången. Jag bestämde mig för att köra igen iallafall. "Upp på hästen så fort som möjligt". 

Den här gången gick det mycket bättre dock!    Jag vart lite nervös, men inte ens i närheten som förra gången! Skööönt! Den här gången visste jag ju att Kicki tyckte att det jag gjorde var bra. Det gjorde att jag kände mig inte lika "bedömd" den här gången. Prestationsångesten rusade inte runt i kroppen på samma sätt.

Jag känner fortfarande att jag kan fila på framträdandet, men det är väl bara hälsosamt att man vill bli bättre och utvecklas.   

Annat som är på gång på jobbet....

Jag har tagit på mig ett vikariat v.45-51 Jag ska jobba Ola´s tider medan han är i projektet som ska bygga om våran köksavdelning.

Ola har ett kombikontrakt mellan kök och VPF (VPF = Varupåfyllnad). Det här betyder att jag kommer börja kl.05.00 ca 3 dagar i veckan. Jag kommer alltså kliva upp kl.04 på natten!   

Ni kan förstå att jag oroar mig en smula! Hur ska detta gå??!

Jag har ju i vissa perioder sömnsvårigheter, så jag vet inte hur det här kommer funka. Jag har sagt att jag ska prova iallafall. Den som lever får se   

Det kanske kommer gå bra, det vet jag ju inte förrän jag har provat.

Jag får veta i helgen om jag kommer börja med 5-tiderna direkt nu på måndag eller om det skjuts fram till nästa vecka. Oj Oj Oj!   

Nu ska jag fortsätta tv-kvällen. Ha en mysig helg till er alla!   

Idag är jag ledig, och det känns riktigt skönt!

Jag fick "lingonveckan" i måndags, och första dagarna blir jag så fruktansvärt trött. Jag har ingen värk eller så, men jag blir helt slut. Huvudet känns som det är fullt av bomull, och ögonen känns som dom ska ramla igen när som helst. Jag är som i ett töcken. Usch och fy....jag vill bara ligga ner och vila/sova.

Nått som är helt sjukt det är att Anna på mitt jobb, hon kan se på mig när jag har det, utan att jag behöver säga nåt. Det misstämmer aldrig, hon slår huvudet på spiken varenda månad. Hon säger att hon kan se det på mina ögon. Förunderligt!

Igår var det tisdag, och det brukar ju vara min fasta träningsdag. Mina favoritpass är ju då; Afrodans och Cirkelfys. Igår vart det ingen träning dock, var ju så fruktansvärt trött och slut. Jag myste ner mig i soffan...tyckte en smula synd om mig själv...och käkade lite gotta istället. Jag behövde verkligen det. Ibland måste man lyssna på på sin kropp.

Idag har jag varit iväg på ett Lunchpass på Friskis, det var skönt att komma iväg och träna. Det är ju så skönt att träna på f.m, så kan man slappa resten av dagen om man vill.   

By the way.....

Jag har nu gått ner 11 kg, och förlorat 12 cm runt midjan   Det går saaakta men säkert   

Jag har köpt mig ett par nya skor. Ett par Reebok easytone   

Jag har varit sugen på ett par sånna ett tag. I helgen som var fick man som Friskis & Svettis medlem 15% på hela sortimentet på Team Sportia, så då passade jag på att köpa ett par. Kul att köpa när man får rabatt på något som man har suktat efter ett tag.

Reklam för skorna går på tv titt som tätt, och jag har varit nyfiken på hur dom känns.

Jag har jobbat i dom i två dagar nu. Dom är riktigt mjuka och sköna att gå i   

Enligt reklam och beskrivning av skorna;

Sulan består av två bollar vilka skapar en obalans som gör att användaren aktiverar fler vad-, lår- och sätesmuskler vilket i sin tur ökar förbränningen.

Ökad aktivitet av muskler när man använder Easytone motför en vanlig walkingsko;

 (upp till)

28% - rumpa

11% - lår

11% - vader

Jag förväntar mig inga mirakel, typ att jag ska få en jätte liten rumpa för att jag har ha skorna på jobbet. Utan jag tänker att det är aldrig fel att aktivera muskler som man kanske inte annars använder till vardags, och att ha ett par riktig sköna skor att jobba i   

Klicka på bilden så blir den större.

Jag känner mig nöjd mitt köp!   

Ikväll blir det träning för hela slanten. På tisdagar är det ju mina två favoritpass på Friskis & Svettis; Afrodans och Cirkelfys.

Idag är jag ledig, och då hinner jag äta i bra tid, så jag orkar gå på båda passen.

Kl.18.30 börjar Afrodansen, den håller på i en timme, vilket ger mig en halvtimmes vila tills Cirkelfys börjar kl.20   

Nu var det evigheter sen jag skrev något här. Jag ska försöka komma igång och blogga igen dock   

Livet har gått både upp och ner sen sist, och det är väl anledningen jag inte har bloggat. Jag skriver ju oftast inte om mina djupaste känslor, utan håller mig till att skriva om vad jag gör till vardags. Jag pratar med mina vänner och familj om sånt som är viktigt för mig, och låter allmänheten läsa om det jag inte tycker är allt för privat. Ibland spiller jag min själ en smula på bloggen, men jag väljer som sagt vad jag vill berätta där alla kan läsa.

Nu låter det kanske som livet har gått i nattsvart sista tiden, men så är det absolut inte! Jag är en glad person i grund och botten, och även om jag har saker som gnager i bakhuvudet, så kan jag ha roligt och vara lycklig   

Jag är en tänkare, och jag kan ligga vaken om nätterna och älta saker. Vrida och vända på ämnet, tills jag själv är alldeles snurrig i huvudet. Otroligt dumt igentligen, för man kommer sällan fram till något bra. Man har bara hittat på några nya "sanningar". Jag har haft alldeles för många dejter med mitt eget huvud på sista tiden. Det känns som det börjar släppa nu dock!

Jag kan iallafall berätta att förra veckan så nådde vågen minus 10 kg   

Men sen hade jag, Anna och Sara en tjejkväll i lördags, och efter det har jag gått upp 1kg igen   Men det är bara att kämpa på igen!   

Anna och Sara kom hem till mig, och vi hade en jätte mysig kväll. Vi bakade parmesan/skink-bollarna tillsammans, sen käkade vi dom och massa gotta, medan vi kollade på Girls just wanna have fun, och surrade massa "skit"   

Underbar kväll!     LYCKA!

Nu måste jag springa ner i tvättstugan och kolla till tvätten.

Vi "hörs" snart igen!

Vilken fantastisk dag! Solen skiner och det är +22 grader i skuggan   

Jag kände att jag måste ge mig ut på en promenad för att få vara ute i det fina vädret.

Jag tog på mig träningskläderna och gav mig ut. Jag och Andreas har planerat att ta en runda ikväll, och då kanske det blir lite jogging, så jag tänkte inte jogga idag på dan. Istället så blev det en medveten powerwalk. Vad jag menar med medveten powerwalk, är att jag tänkte hela tiden på hur kroppen jobbade. Jag var noga att tänka på min hållning. Jag drog in och spände magen, sträckte på mig, sköt tillbaka axlarna, och pressade fram bröstet. Jag har jätte dålig hållning, så det är bra att träna att hålla kroppen i rätt ställning ibland. I varje steg tänkte jag på, och kände drivet i benen. Pendlade med armarna, så att överkroppen också fick röra på sig. Jag tänkte på att gå i så högt tempo jag kunde utan att börja jogga. Jag tänkte på att hålla det tempot uppe hela tiden,  att inte sakta av imellan åt.

Vilken skillnad det är att verkligen vara medveten och känna hela kroppen i varje steg, än att bara ta en rask promenad utan att tänka på vad kroppen gör!   

Det var jätte skönt, men också rätt jobbigt, speciellt för ryggen och axlarna. Dom är ju vana att hänga, men idag fick dom verkligen jobba   

Det var FANTASTISKT skönt att komma ut och röra mig i solen! Det gör mig så otroligt lycklig att känna solen i ansiktet, och vinden i håret. Höra bra musik i lurarna. Se i min skugga att hästsvansen guppar hurtigt upp och ner. Det liksom spritter i kroppen av lycka...I Love It!   

Idag på morgonen har jag sysselsatt mig med att kika runt på denna sida:

www.engrish.com

Översättningar som är helt fel....här kommer några smakprov   

(Klicka på bilderna så blir dom större)

Igårkväll var vi ut och åt på Ming Palace. Det var jag, Sara, Anna och Ulli som träffades för att fira att Anna har fyllt år.

Det var lika trevligt som vanligt! Vi satt i 4 timmar och käkade gott och pratade om allt mellan himmel och jord. Det är alltid skönt att ha sina väninnor att stöta och blöta olika ämnen med    Att vi träffas i mellanåt, käkar och surrar "skit" i några timmar är väldigt värdefullt för oss alla