Denna onsdag började inte bra. Jag vaknade vid kl.03, och då hade jag en timme kvar tills jag skulle kliva upp. Andreas är förkyld och väldigt täppt i näsan, så han låg och snarkade. Jag ville somna om så fort som möjligt för att få ihop några timmars sömn, så jag skulle orka med dagen. Jag kunde inte somna dock, jag kunde inte blockera ljudet från Andreas snarkningar från hjärnan!

Den här "prinsessan på ärten" sover alltid med öronproppar och ögonmask. Jag är väldigt känslig för ljud och ljus när jag ska sova. Jag är ingen sådan människa som bara kan lägga huvudet på kudden och somna direkt. Minsta störning och det är kört. Jag har ofta oroliga nätter när jag ligger och vrider och vänder mig. Jag vaknar ofta flera gånger på en natt.

Trots mina öronproppar så hörde jag Andreas snarkningar, och jag kunde bara inte somna om. Det enda jag ville vara ju bara att få sova den där sista timmen innan jag skulle kliva upp!

När sedan alarmet ringde och jag inte hade sovit något alls sista timmen, så bröt jag ihop totalt. Tårarna började rinna, och jag kunde inte sluta gråta. Jag mådde så otroligt dåligt. Jag har sovit dåligt i flera nätter på rad, så det gjorde väl att bägaren rann över. Jag kände mig så otroligt skör.

Jag tog mig iväg på jobbet, men jag har mått otroligt dåligt hela dagen. Jag var nära att börja gråta några gånger, men jag tvingade tårarna tillbaka.

Mitt vikariat som jag går på, som gör att jag börjar kl.05 några dagar i veckan, skulle vara över efter nästa vecka. Jag har haft nedräkning. Bockat av vecka för vecka. Jag hade börjat sett ljuset i tunneln nu, snart skulle det vara över. När jag tog på mig vikariatet, visste jag igentligen innan att det skulle inte funka med mina sömnproblem, men jag tänkte att jag måste ju prova iallafall. Jag tänkte att det var ju bara för 7 veckor, den tiden kan jag bita ihop.

Igår kom Kicki och berättade att Ola ska vara kvar i projektet, och undrade om jag ville fortsätta på hans vikariat.

Oh nej, tänkte jag, men jag sa ja...

Vad ska jag säga...jag kan ju inte säga nej...

Jag är ju arbetslös.

Ja visst, jag jobbar ju hela tiden, men i grunden har jag ju bara ett kontrakt på 5 timmar i veckan. Är man arbetslös så kan man ju inte säga nej, det är bara att tacka och ta emot.

Jag vet att det här kommer knäcka mig, men vad ska jag göra...?

Kicki lovade att se vad hon kunde göra dock. Jag sa att jag vill helst bli av med 5-mornarna. För jag klarar inte med dom. Hon sa att vi skulle börja med lägga på 2 veckor till på vikariatet, sen kolla om det går att hitta på en annan lösning.

Jag hade en endaste vecka kvar....nu har jag tre veckor kvar....

Sen vet jag inte....det kanske blir längre också...vad vet jag vid det här laget.

Jag hade sett fram emot att leva mitt liv igen. Just nu känns det inte som jag lever Lindas liv. Jag har aldrig ork att göra någonting. Jag vet inte hur många gånger Malin har frågat om jag ska följa med och träna, men jag har inte haft någon ork eller inspiration till det. Hon har även frågat om vi ska träffas på stan och ta en lunch eller middag, men jag kan inte förmå mig att boka in något på min lediga tid. Jag vet inte om jag kommer orka göra något. Det enda jag gör är att oroa mig och ha ångest över sömnen.

Jag är äntligen ledig imorgon. Men då ska jag på farmors begravning, och sedan på julbord med jobbet på kvällen. Det enda jag kan fokusera på att jag kommer inte kunna vara hemma och vila! Det är något som är jävulskt snett när man har mer ångest över den vilan man missar, än att man ska på sin farmors begravning. Det får mig att känna mig som en otroligt usel människa.

Jag har ärvt mina sömnsvårigheter av pappa och farmor, sedan några veckor är farmor i sista vilan. Jag hoppas att hon har det bra nu. Vila i frid farmor.

Jag har aldrig gråtit för att jag ska åka på jobbet innan.

Idag bröt jag ihop.

Jag är utmattad, känslig och skör.

Sömn är så grundläggande, utan den klarar man inte hålla lågan uppe.

Jag behövde skriva av mig. Det vart kanske lite mer utelämnande än jag hade tänkt. Jag behövde lätta på hjärtat dock. Ibland känns det bättre när man får berätta för någon hur man känner. Tack för att ni "lyssnade"!

 

Cissi

15 december 2010 21:44

Men du, inte kul alls =(
Kanske du kan "ge bort" några morgonpass till nån som vill jobba då? Så får du några färre iaf. Dom kanske inte kan ta bort alla nu i mellandagarna, men kolla typ med Oskar tex. tror inte han har några timmar alls nu men vill jobba.

http://ciber.blogg.se

Linda Nordstrand

15 december 2010 22:49

Tack för tipset! Det skulle hjälpa mig mycket om jag slapp något morgonpass iallafall.

 

freddan

15 december 2010 21:45

Linda de här låter ju ingen höjdare...stackars dig...vet hur påfrestande kan va att ligga utan sömn. Pga stress från skolan så hade ja problem me sömnen, jävligt drygt är det.
Men hur är de på IKEA? Jobbar du typ inte mer än 40 timmar där?
Stora kramar gumman! Hoppas du hittar tillbaks till Linda =)

Linda Nordstrand

15 december 2010 22:48

Jag jobbar i princip heltid hela tiden, och det har jag gjort i många år på ikea nu. I grunden har jag ett varannan helgs kontrakt, men jag går oftast på olika vikariat.

 

Annsofie

15 december 2010 21:50

Men vännen då... det där lät inte alls nå vidare trevligt! Jag har faktiskt funderat på om jag ska jobba några mornar för att det inte ska bli sånt strul med dagishämtning, eftersom Henkes också jobbar kvällar... men jag är precis som du... sover dåligt och med öronproppar och ögonmask... och nu känner jag att jag inte alls är nå vidare sugen på det... då får det hellre strula på!
Men du måste lyssna på din kropp... den vet bäst! Håller tummarna för att det ska gå bättre för dig och att du ska orka med tiden som är kvar! *kramar*

http://annso.bloggplatsen.se

Linda Nordstrand

15 december 2010 22:42

Jag vill verkligen inte skrämma bort någon från att ta på sig morgonpass. Det var verkligen inte min mening. Jag vill också påpeka att det har inget att göra med arbetsuppgifterna, utan om jobbtiden. Ola har själv valt sina tider, och det passar honom, men det passar inte mig eftersom jag har sömnproblem. Jag skulle palla att ha nått tidigt pass då och då. Men Ola har 5-mornar 3 dagar i veckan...varje vecka. Det blir för mycket för mig.
Jag tycker att du ska prova ett morgonpass och se hur det funkar för dig.
Det är ganska "nöjsamt" att packa upp varor på morgonen, man går i sin egna lilla värld och filosoferar, och det är skönt att sluta tidigt.

 

janet

15 december 2010 21:54

usch det här låter inge bra...jag tycker att du ska sätta stopp för ditt lidande på en gång!! vad händer om du går in i väggen fullständigt??? jo då är du inte arbetslös...du är sjukskriven...o mår dåligt...o en sån grej går inte över på 1 vecka eller 2... hoppas att du känner dig bättre snart o att du finner ro i själen...kram

Linda Nordstrand

15 december 2010 22:37

Jag vill verkligen inte bli sjukskriven så jag hoppas att Kicki och jag kan hitta på en bra lösning. Jag hann liksom inte tänka innan jag sa jag till förlängt vikariat. Jag ska prata lite mer henne dock. Idag har jag varit så nära till gråt hela dagen, så jag orkade inte prata om det då. Jag vet att Kicki vill mitt bästa och skulle verkligen försöka att få bort några 5-tider.

 

anna

15 december 2010 22:40

jag är i precis samma situation , ,blir lätt irriterad och börjar gråta,, tvingar tillbaka allt, men vill egentligen inte gå till jobbet.. men i mitt fall så är det min chef som jag har problem med...jobbar du bara på IKEA eller? varför börjar du så tidigt.. ta hand om dig!

http://annaunga.blogg.se

Linda Nordstrand

15 december 2010 22:46

Jag trivs jätte bra med mitt jobb, min chef och mina arbetskamrater. Just nu har jag ett vikariat, då vissa dagar i veckan så är jag med och packar upp varor på morgon, det gör man mellan kl.05-10 Sen går jag upp och säljer kök till kl.15 När jag börjar kl.05, så måste jag kliva upp kl.04, och det gör att sömnen funkar inte. Jag ligger på aga hela nätterna.

 

Maria B

16 december 2010 09:06

Usch det låter inte bra Linda, har absolut inga råd att ge dig förutom att ta hand om dig och tänka på dig själv. Det finns bara en Linda och henne är vi rädd om.
Styrkekramar till dig!

Linda Nordstrand

16 december 2010 09:49

Tack Maria för omtanken! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha...nu är jag tillbaka på jobbet efter ca 1 års ledighet, och det med blandade känslor. Det är roligt att träffa alla arbetskamrater igen! Det är skönt att sitta och äta lunch i lugn och ro, utan att behöva kasta i sig lunchen eller behöva ro...

Jag har målat och bytt knoppar på ett gammalt skåp efter farmor och farfar, och resultatet vart riktigt bra      Jag hann ta bort 3 av knopparna innan jag kom på att jag skulle knäppa ett före kort dock...   FÖRE: EFTER:           ...

              Söta kompisar dom där två      Själv känner jag att jag skulle behöva be om ursäkt till mina egna kompisar, för att jag inte varit särskillt närvarande på sista tiden. Jag ringer nästan aldrig till någon. Jag ringde inte e...

Nu har vi flyttat ner Andreas alla datagrejer så att lill-stumpa-stumpa äntligen skulle få sitt lekrum.   Det vart jätte mysigt, och vi är där inne ofta      Till myshörnan har jag köpt 4 st kuddar, och resten har jag sytt själv. Dom köpta är...

I lördags var vi på dop i Attmars kyrka. Det var Millys kusin Nova som skulle döpas.         Sista bilden har jag lånat från Hennys blogg (Novas mamma, Andreas syster). Hon var så söt lilla Nova, och så duktig i kyrkan! Milly skötte sig b...